Tweet

Vad är egentligen syftet med att hålla på med grammatik? Ja, det kan man fråga sig! Jag förordar grammatikundervisning som utgår ifrån autentiska texter och söker förklaringar till uppkomna frågor från eleverna. Men ibland vinner man på att peka med hela handen och kombinera traditionell grammatikundervisning med autentiskt material. Jag och min klass håller just nu på med tema VINTER, vilket känns ganska bra med tanke på att det ÄR vinter…

Samtidigt så är det ju viktigt att hålla siktet mot målen hela tiden! Undervisningen i klassrummet ska i bästa fall leda till att elevernas kunskaper ökar och att de når insikter om språket och hur det fungerar. Det har genom åren blivit allt tydligare för mig att man vinner på att lägga undervisningen strax ovanför den nivå man vet att eleverna befinner sig på t ex vad gäller sin egen skriftliga produktion. Det är först när de är ”i närheten” av den input man ger, som de på allvar behåller sitt intresse för det man vill undervisa om. Har man valt något som är för lätt, så blir det tråkigt och ointressant, men har man valt något som är alltför komplicerat, så leder det till att eleven upplever att hen inte kan förstå och då når man inte den önskade effekten. Jag försöker hitta så många olika infallsvinklar som möjligt när jag ska förklara något. Dessutom ser jag till att det är frågan om en interaktion mellan mig och eleverna där rika möjligheter till individualisering blir möjlig.

Vi kämpade på med passivformer först på en rent teoretisk nivå och eleverna tränade på både passiv med -s och passiver skapade med hjälpverbet bli och perfektformer. När vi gick vidare till att närläsa en tidningsartikel om en fjällräddningsinsats efter en lavinolycka, menar jag att elevernas möjligheter att förstå ”vad man ska ha passivformer till” ökar markant jämfört med om grammatikpasset hade varit fullständigt lösryckt, ur sitt sammanhang.

Att ta lektionen till ett metaplan och diskutera på ett allmänt sätt om varför passivformer återfinns i högre grad i formella texter än i vardagligt tal och i informella texter, blev den sista ansatsen för grammatiklektionen idag.

Innehåll: vinter

Grammatikfokus: passivformer

Aktiva metoder: eget arbete, genomgång av regler, gemensam närläsning med hypotesprövning, samtal på metaplan om passivformers förekomst i olika texter

by

Tweet

Finns det en ”formtopp” för en lärare? Ja, det tror JAG att det gör. Min första tid som lärare upplevde jag ibland i klassrummet att jag ”saknade kontroll” och ibland ”inte visste vad jag skulle göra”. Jag kom hem helt uppgiven och gråtande för att det varit ännu en hopplös dag på jobbet. Jag kände sann vanmakt och dagarna kantades av socialt kaos i klassrummet och svårigheter att hinna med att hjälpa alla elever på deras specifika nivå med just det som de behövde.

Det händer aldrig nuförtiden att jag känner så. Under senare år har det varit ett sant nöje att vara lärare just för att jag inte behöver känna minsta lilla osäkerhet kring mig själv som verktyg i lärandeprocessen. Därtill kan läggas en sann förtrogenhet med styrdokumenten och många strategier för att utveckla lärandet. Om vi lägger till tjugo år från idag, så är jag 67 år. Till skillnad från artisterna i TV som upplever en renässans, så tror jag faktiskt inte att jag är ”så mycket bättre” i jämförelse med nu…

Jag tror förvisso att en lärare utvecklas exakt hela sin lärargärning, men jag tror att utvecklingen har olika kvalitet, sker inom olika områden OCH jag tror att utvecklingen tenderar att sakta av, ju närmare pensioneringen vi kommer. Vidare har jag sett exempel på hur en trötthet inför nya läroplaner och andra nya rön inträder hos dem som varit ute länge. Är det konstigt? Inte alls! Det är snarare naturligt och självklart att det blir så.

Jag har inte någon empiri förutom min egen subjektiva bedömning, men många är de lärare, som till slut räknar NER och ser fram emot en tid som pensionär. Många är också de som skulle vilja få dela med sig av sin erfarenhet, men som samtidigt inte gärna önskar stora helklasser på löpande band. För dem har jag idéer i #första åseriet. Om jag tittar in i framtiden, så skulle jag själv inte vilja jobba stenhårt ända in i kaklet. I stället skulle jag vilja kunna se fram emot att det finns en möjlighet att med bibehållen anställning i skolan, fortfarande räknas som en tillgång i lärandet, utan att sluta min tid som lärare med en förtidspension för att det varit för tufft de sista åren. Den enda osäkerheten knuten till mitt yrke som jag känner är huruvida jag ska orka till pensionen eller inte.

by

Tweet

Med snart ett år som bloggare har jag upptäckt vad jag vill förbättra i bloggen och vad jag kan utveckla. Samtidigt vet jag nu vad mina läsare har haft för favoriter bland mina inlägg från mitt första bloggår. När jag nu startar en ny blogg, kommer jag att lägga upp äldre blogginlägg från min gamla blogg, men nytt för denna blogg är att alla inlägg kommer att vara enbart på svenska. De läsare som vill läsa de inlägg jag skriver på engelska, kan fortfarande hitta dem på den tidigare bloggen; www.asaole.se

Det tar tid att bygga upp en blogg och därför kan det dröja innan bloggens utseende motsvarar läsarens förväntningar. Förhoppningsvis kan dock innehållet fortfarande locka den som är intresserad av skolfrågor och vill dela skolvardagens dilemman med mig.

by